freddainthesky

Sussie (min sambo) och jag har just varit och gjort världens (iaf dagens) roligaste sak; nämligen hälsat på en lite söt taxvalp på 4 månader. Min syrra har fått i uppdrag att se efter en av sina arbetskollegors lilla tax, så då passade Sussie och jag på att titta förbi och hälsa på taxen som heter Daxa.

Daxa är som sagt en 4 månaders taxvalp, korthårig, svart/brun, en hon, ungefär lika lång som en linjal, en tvärhand hög, 7 snärtiga kilo och väldigt energisk och livfull. Jag har aldrig sett en sådan glad hund som när vi först hälsade på den, som en liten råtta som sprang huller om buller i rummet samtidigt som den var superslickig vid händer o ansikte.

Efter den stora hälsningsceremonin så blev det lite lek o dragkamp med diverse saker och då upptäckte vi en lite "tråkig" sak med taxen, den nafsade ganska mycket i armar, kläder och händer vid lekar. Det får den ju absolut inte göra så, så vi försökte tillrättavisa den men det hjälpte bara någon enstaka gång. Nå iaf så är det nog bara för att taxen just nu är en "tonåring" eller så växer tänderna eller så tycker den bara om att bita folk. Who knows... iaf så hoppas vi att det försvinner med tiden.

Efter mycket lek o bus och bitande så tog vi en promenad runt kvarteret. Vid dethär laget så hade Sussie distansierat sig lite från taxen och hade lite blandade känslor för den pga. allt bitande. Det avskyr verkligen Sussie + att hon blev anfallen av taxen (dvs. taxen fick ner Sussie på golvet o började slicka henne i ansiktet och det var inte populärt enligt vissa....).
Iaf så träffade vi på lite andra hundägare under vår korta promenad; vid första mötet så stannade taxen till och vägrade gå framåt (medans jag höll i kopplet), Sussie började direkt instruera mig om hur jag skulle "visa vägen" för taxen och hålla avslappnat och bla, bla, bla. Men i kritiska moment så är det verkligen svårt att komma ihåg hur Cesar gör med sina jyckar (Mannen som talar med hundar), så förlåt Sussie jag ska se om hela säsong 1 med Cesar. Iaf så var taxen rätt lugn och det gick relativt bra så att nästa hundägare som vi mötte så var det inte några problem. (Ha, jag är snabblärd!)

Efter promenaden var det bara att pinna iväg extra snabbt till jobbet för allt detta ägde rum under lunchen, och när vi gick från syrran så stod taxen kvar vid dörren och skällde o var ledsen för att vi gick. Det var lite jobbigt att lämna en sån söt sak men vi ska så fort som möjligt efter jobbet åka och träffa taxen igen. Håll ut, bara två timmar kvar!!!